Känns som att inget vill bli som planerat. Känner mig korkad och vet inte längre vem jag är.
Ibland så vill jag bara skrika och låta det komma ut men det blir bara enklare att hålla det för mig själv.
Mitt hjärta har krossats i tusen bittar och jag skriker inombords. Att prata om det hjälper inte men att skriva kanske kan vara något.
Tänker på hur min framtid ser ut men just nu så ser det tomt ut. Alla säger hur stolta dem är över mig men jag känner mig besviken.
Tack är det jag kan säga just nu till er som tror på mig men jag behöver tid innan jag kommer tro och hitta mig själv. Vem är jag? Den frågan ställer jag mig själv varje dag. Vad kommer jag bli och vad kommer bli av mig? Hade svaret och planerat men nu har jag inte det längre.
Jag vill flytta till en öde ö, där ingen hittar mig och jag hittar ej tillbaka.
Kollar ut men vädret är skit precis som jag är just nu. Jag döljer det jag känner och vissar ett glatt lende.
Nu går jag och äter med ett lende för mamma får ej se mig ledsen.
No comments:
Post a Comment